2010-08-25 Sydön- vilda djur på Otago Peninsula och choklad i Dunedin

Fullständigt becksvart och denna gång Madicken ringande i öronen bloggar jag samtidigt som vi kör mellan Dunedin och Oamaru. Ni får ursäkta om fokusen inte är total.

Madicken och Emil går runt just nu, börjar bli lite tjatigt även om de är väldigt bra. Och lite Universal Poplab ibland för att lugna ledsna barn. Det blåser rätt bra så det känns som vinden tar tag i bilen. Lite otäckt. Klockan är 19.50 och det är klart efter vår vanliga körtid, men vi behövde köra på lite för att inte få så lång körning till Christchurch imorgon, som ju är vår slutstation. Felix och Hannes är trötta och börjar nog överlag bli lite trötta på att åka bil. Anette frågade i en kommentar häromdagen om vi längtar hem, men jag tror att det är mer så att vi vet att det snart är slut på vår fantastiska resa och då ställer man in sig på det och börjar fundera på vardagen med jobb, föräldraledighet,byte av förskola och annat som komma skall.

Men missförstå mig rätt, jag hade utan problem kunnat vara iväg en månad till. Fast då hade vi disponerat tiden annorlunda givetvis.

Varit längre på Otago Peninsula t ex. Tycker man om djur, hav och vacker natur så ska man åka dit.

Jag är fortfarande lite tagen av gårdagen. Det var verkligen otroligt läckert att gå omkring nere på stranden i skymningen, omgiven av sjölejon och vågorna som slog in mot stranden. Vi skulle bara varit där lite tidigare, runt 17 tror jag hade varit perfekt. De vi mötte på vägen ner hade sett både sjölejon, sälar och pingviner, vi var lite för sena tyvärr. Också skulle vi ha laddat kameran…hrmpf….

Det kan ju vara bra att tänka på, framförallt om man vill se pingviner på närmre håll. Det finns en plats som heter Penguin Place där man kan få guidade turer där man kan titta på de gulögda pingvinerna på nära håll, men skyddat så att de inte ser dig. De öppnar alltså inte förrän 15.30 på dagarna, helt enkelt för att pingvinerna inte är ute förrän då. Så det missade vi.

Vi tog faktiskt en sväng till Sandfly beach som det hette, idag igen, men när jag gick ner till utsiktspunkten så var det bara några få sjölejon och de hade flyttat sig ganska långt bort. Dessutom så blåste det halv orkan så jag tyckte inte det var försvarbart att rycka upp två sovande barn och släpa med dem ut i kylan för det.

Innan dess åkte vi upp till ett ställe där man kunde se kungsalbatrosser. Vi lät dock bli att ta den återigen guidade turen (det finns alltid sådana att få) för $40 per person och fick istället på lite håll se albatrosserna på lite håll flyga in för att mata sina ungar. Stora fåglar med ett vingspann på upp till 3 meter, det var läckert att se dem segla in över platsen där ungarna låg.

Jag blev avbruten här, incheckning på camping, läggning av barn och sen var vi ju tvungna att dricka upp vinet såhär innan vi lämnar husbilen. Och sen sovdags.

Nu är vi iallafall on the road again, på väg mot Akaroa och sedermera Christchurch.

Var var jag? Jo, albatrosserna ja. Precis där albatrosserna fanns så låg också Pilots beach, där man kunde få se på fler nya zeeländska pälssälar, så vi tog en liten promenad dit och mycket riktigt såg vi några ungar som låg och solade sig på klipporna.

Sen bar det av mot Dunedin som var platsen där man satte bosättningarna för “nya Edinburgh”. så mycket Skottlandsinspirerat var det. Dunedin har också en järnvägsstation som är byggd i fransk renässansstil, och enligt guideboken en av NZ mest intressanta historiska byggnader, så det fick vi ju titta på.

Sen bar det av mot Cadburys som är England och NZ:s motsvarighet till Marabou (fast Marabou slår ingen om du frågar mig). Vi fick en guidad tur av en tjej som hade fått de snabbpratande tjejerna i Gilmore Girls, för er som känner till den, att ligga i lä. Hårda hygienkrav, alla var tvungna att ha på sig liten mössa så det täckte håret (ni förstår ju hur lätt det var att få på en sån på Felix), munskydd för herrarna om de hade skägg, inga klockor eller armband. Väl inne fick vi hålla oss till ena sidan av gången så att vi inte stod ivägen för nån personal som ville förbi och inga kameror fick tas med. Men hon kunde sin Cadburyshistoria, det var riktigt intressant att se och vi blev överösta med Cadburysprodukter, det var värre än Kalle och Chokladfabriken.

Sen kikade vi lite snabbt på Dunedin men hann inte så mycket efter att ha inmundigat en pizza på en av stans barer.

Det är väl nackdelen som sagt, det blir lite stressigt nu på slutet. Å andra sidan hade det varit tråkigt att planera allt i detalj för att vara säker på att hinna med allt, skönt att kunna improvisera lite längs vägen.

/Mia